Vem vill du bli?
Det är inte sällan som jag känner mig vilsen bland alla livets val. Dessa valmöjligheter och bristen på dem ger mig ofta en liknande typ av förvirring. Det finns verkligen en baksida av samhällets hets om framtidsmål.
Ofta samtalar vi om mål, men aldrig hur man ska ta sig dit. Jag tror inte på att allas drömmar är jämlika. Att alla kan drömma om vad som helst. Det beror helt på vad vi har varit med om. Tillexempel de som bor i väldigt fattiga länder; de säger ofta att de vill bli läkare eller lärare, eftersom det är något som de har sett och något som för dem är viktiga yrken.
Varför ville de inte bli advokater eller piloter, om nu alla kan drömma om vad som helst? Det var lärarna och läkarna som man såg upp till.
Drömmar är inte alltid verklighetsbaserad, utan de har mycket med att göra vad vi har fått förmånen, turen, oturen att bekanta oss med.
Om vi nu istället tänker oss Sverige. Jag tror att de flesta av oss någon gång i livet har haft en vision och en framtidstro, men aldrig vetat tillvägagångssättet. Det är svårt för ett barn att veta hur denne ska gå tillväga för att bli pilot om denne inte har piloter runt sig. Svårt att förstå att det är möjligt.
Hur? Ofta har vi målet. Det är själva hur:et som är det svårt. Hur? Att ta sig från punkt A till punkt B.
Är det i de lägena som man ska göra det som känns rätt? Lita på magkänslan och hoppas att det leder en rätt?
Ingen når någonstans bara genom att drömma, men inte heller någon vart utan drömmarna. Gå så långt du kan. Lita på processen och håll i visionen. Vem vill du bli?